Min barndoms trädgård

Jag läser och skriver på Allt om trädgårds forum.
För ett tag sedan var det någon som ställde frågan
om barndomens trädgård.
Det inspirerade mej till det här inlägget,
där jag funderat lite mer om hur det var när jag var liten
och hur det påverkat mitt trädgårdsintresse.

Jag är uppväxt i ett litet hus i Enskede söder om Stockholm.
Ett sån där de byggde själva då någon gång efter kriget.
Min mamma växte upp i samma hus.
Ibland är jag lite vemodig över att jag inte kunde ta över det,
när de sålde (jag var 19 år då).
Vi flyttade dit när jag var 6 år.
Innan dess kommer jag ihåg att när vi skulle hälsa på hos mormor,
plockade vi vitsippor som vi hade med oss.
Just det här med att plocka vitsippor är något av en tradition,
vi gjorde alltid det på våren.
Solen sken, det var varmt och mamma hade med sej saft och bulle.

Jag upplevde det som ganska idylliskt.
Häckar runt om, flera olika äppelträd, päronträd och körsbär,
många vinbärsbuskar så klart,
både röda och gröna krusbär.
Det fanns alltid frukt och bär att hämta i trädgården.
Potatis, morötter och bönor odlades lite för att man skulle.
Vi plockade frukt och bär, syltade gjorde krämer och paj.

Det jag kommer ihåg som tråkigt.
Det var den relativt stora rosen rabatten med buskrosor i tre rader.
Med rosor som varje år frös bort, aldrig att det var speciellt fina.
Emellan rosorna skulle det varje år planteras tulpaner på hösten. 
Jag har inget minne av att det dök upp några tulpaner på våren.
Naturligtvis var det svart bar jord mellan rosenbuskarna.
Jag tycket hela den rabatten var tråkig och bortkastad.
Ändå är det ett positivt minne att plantera tulpanlökar.
Det var även då fint väder, jorden luktade gott och mustigt.

Det jag tycket mer om var krassen som välde ner över källartrappen.
De stora rosa doftande pionerna.
Ja, och så gräsmattan som låg i skuggan av de stora träden.
Här låg jag ofta och läste.
På vissa ställen var perreneran planterade så att det blev små rum,
men väldigt fyrkantigt och symmetriskt.
När jag var mindre kunde man leka häst och hoppa över höstfloxen
eller suga honung ur blommorna.

Jag har nog alltid varit växtintrsserad
och hade ett "eget" land som jag skulle sköta,
även om mamma la sej i ganska mycket.
Fröerna skulle planteras i rader med de högsta blommorna längst bak.

Jag tyckte om att hämta frukt och bär ur trädgården.
Att kunna plocka in en blombuket när man vill eller ta med sej till en vän.

Jag minns också farmors landställe i skärgården som var lite mer vilt.
En sluttade skogstomt, men smultron vilt växande på jordkällarens tak.
En röd doftande klätterros vid uteplatsen vid köksdörren, där vi åt frukost.
Bergsskrevor med taklök som knarrade under fötterna när man gick på dom.
Marken var på sina ställen täkt av taklök.


Det har varit riktigt kul att tänka efter hur det var.

Jag kan riktigt känna sommarvärmen,
höra fåglarna kvittra och måsarna skrika.

Hur har det påverkat då? Har det påverkat?

Ja, ett trädgårdsintresse finns ju
och det blir nog större ju mer jag kan bestämma och göra själv.
Är inte förtjust i rosor, iallafall inte rabattrosor.
Tycker mer om sånna där som växer nästan vilt som gärna har nypån,
tror de kallas pimpineller.
Bar jord mellan buskar tycker jag inte om.
Jag vill ha marktäckare.
Det ska vara frodigt och lite vilt.
Spännande, med nya saker att upptäcka bakom en buske.
Sen tycker jag om örter.
Gärna timjan, Älskar timjan.
Mynta är också trevligt, men måste passas,
för jag vill inte ha hela tomten full av mynta.
Även om det nog skulle lukta gått när man gick i gräset.

Ja, det här blev superlångt.
Om du orkat läsa allt det här.
Kan du väl berätta om din barndomsträdgård eller ett annat barndoms minne.

Det märks inte att jag längtar till sommaren va.!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nu vill jag ha vår.
Kan vi inte hoppa över resten av januari och hela februari.