onsdag 3 februari 2010

Possitivt eller negativt liv!!!!

Är det så att man kan välja hur man vill se på sitt liv och det som händer?

Jag har det ju lite tufft nu i livet, men väljer ändå att försöka se det positiva i tillvaron. Även om det kan vara något litet som "idag gick jag upp ur sängen", "solen skiner", "jag skrek inte på barnen2" etc, etc.

Jag pratar mycket med min mamma nu och hon hjälper till med mycket. Men hon ältar och ältar (tycker jag). Så fort jag har gjort något på min långa attgöralista är hon genast där och gnäller om allt som INTE är gjort.

Jag vet att jag har mycket som behöver ordnas med alla möjliga saker, men jag bara inte orkar ta tag i allt på en gång.

Sen ett tag tillbaka har jag börjats skriva Tacksamhetsdagbok.
Jag skriver minst 3 bra saker som hänt under dagen.
Allt från små ytte, pytte saker till stora livsavgörande beslut.
Det känns som att det iallafall händer några bra saker, även den mest nattsvarta dagen. Det har gjort att jag känner ett vist hopp inför framtiden.

Men mamma då, hon ser bara det dåliga i allt.
Så har det väl alltid varit men nu påverkar det mej så mycket när vi pratar varje dag.

Bara för att visa vad jag kan glädja mej åt under flera dagar visar jag min
Hoya multiflora "star war" som precis har börjat blomma.




Den här har jag dessutom bytt till mej och det är extra roligt med blommor man har fått av vänner.

2 kommentarer:

  1. Du gör helt rätt, beröm dig själv för det du gör och sörj inte över det som inte blev gjort. Har din mamma alltid varit så där? Trolitvis, men tidigare kanske du inte har märkt nå´t. Svårt att "koppla bort" henne nu när hon hjälper dig så mycket, men ett samtal i lugn & ro om det här kanske skulle gynna både dig och henne. Man vet ju aldrig!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Är ju ett ganska vanligt fenomen det där med att en själv och andra ser det man inte gjort istället för att berömma sig själv och andra för det man faktiskt gjort. Har gjort nåt liknande ditt, och faktiskt hittade jag många saker som blev gjorda genom att jag skrev ner dom, som jag inte skulle sett annars.
    Kanske är det din mamma som har dåligt samvete för att hon inte kan hjälpa dig så mycket som hon vill/kan. Men för dig själv ska du vara glad för det du gör, och bättre små kliv som håller än sjumilakliv som slutar i kraschlandning. Ha en trevlig helg nu/Lena

    SvaraRadera