torsdag 5 augusti 2010

Sista dagen meditation

Har idag börjat läsa "Praktisk Feng shi för hem och själ" av Simon Brown.
Förut har jag blädrat igenom den och tyckt att den verkar bra och inspererande.
Nu tänker jag läsa den ordentligt och göra alla övningar i den.

En av de första övningarna var att tänka sej att det här var den sista dagen i livet
och vad jag då skulle ha velat uppnå i livet.
Som ett sätt att komma på komma fram till vad som är viktigt i livet.

" Om det här var din sista dag, hur skulle vilja att den var? Vilken sorts samspel skulle du ha med dina vänner, dina vänner, dina barn, din partner, dina föräldrar? Skulle du ge dig in i ett meningslöst gräl under din sista dag. Skulle du vilja bli upprörd över en struntsak."

När jag läste de här raderna kom jag först på en massa saker som jag ville ha gjort när den dagen kommer. Men plötsligt kom jag på att det kan ju faktiskt hända när som helst, en olycka.

Då slog det mej, vad händer med mina barn om jag dör nu.
Innan de är vuxna.
Jag vill ju att de ska få det bra, vem tar hand om dom,
blir det atomatiskt pappan även om vi separerat?
Först tänkte jag enbart ekonomiskt, att de skulle ha det bra ekonomisk.
Nu har jag kommit på att de är ju faktiskit så små (5 och 7 i höst)
att de kanske inte kommer ihåg mej.

Jag fick ont i bröstet och fick nästan panik.
Det här är verkligen något som jag måste ta tag i.

Inte mådde jag bättre av att jag var supernära att hamna mitt i en seriekrock på vägen hem.

3 kommentarer:

  1. Ja det är en tankställare.
    Jag kände också så när mina barn var små, men det är skönt att det släpper när de blir tonåringar och lite mer självständiga, då kände man att de överlever utan mig.
    Kram Anette

    SvaraRadera
  2. Du skriver så mycket kloka ord, jag har själv tänkt liknande tankar. Efter en händelse i mitt liv somm ligger ca ett och ett halvt år tillbaka så tänkte jag mycket på mina nu vuxna barn och på vad de egentligen vet om mig som person inte bara som mamma.
    Min blogg är ett slags testamente till dem om det skulle hända mig något. Mina barn har fått mina inloggningsnamn så de kan själva bestämma vad de vill göra med min blogg om det värsta skulle hända.
    På min blogg kan de se vad jag har skapat, jag säljer en del och eftersom de inte bor hemma längre så ser de inte alltid vad jag har gjort.
    Glad att du hittade mig :)
    Kommer att titta in till dig snart igen.
    Kram Annika

    SvaraRadera
  3. För mej var det välgörande att möta och jobba mej igenom de tankar du beskriver - jag var så panikslagen inför min egen död att jag satte igång att märka alla leksaker, skrev fina minnesanteckningar i barnens album o.s.v.

    "På andra sidan" hittade jag en tillit till livet - både för mej själv och för andra, och en acceptans över att jag inte kan kontrollera allting i livet.

    Nu lever jag oftast som om varje dag vore den första - med livsglädje och nyfikenhet inför det jag möter. Att leva som om varje dag vore den sista blir för mej stressande och pressande - ett slags försök att kontrollera livet.

    Några tankar från mej :-) KRAM!

    SvaraRadera