Utåt är jag enbart positiv till allt.Har flyttat till annan kommun med resväg för mej och barnen.
Det är bra, jag hinner lyssna på nyheterna.
Flyttat bort,
det är ett trevlig område på landet, närhet till natur.
Han har barnen varannan vecka,
det är bra att de äntligen gör något.
Den nya,
är ung, rolig, bra med barnen.
Men i mitt hjärt undrar jag vad hon har som inte jag har.
Hur kunde han lämna mej och vårt familjeliv efter 10 år för en tjej som är hälften så gammal som jag och 15 år yngre än han.
Hur kan han låta en annan tjej ta han om våra barn.
Han verkar ibland låta henne ta allt ansvar för allt i deras förhållande, inklusive barnen, precis det var som i vårt.
Tänk om det också tar slut och barnen förlorar ännu en kvinna i sina liv.
Tåraran bränner bakom ögonen och det trycker över bröstet.
Men jag kan fortfarande inte riktigt känna vad som hänt.
Jag har hittat en för mej ny blogg Var Dags Glädje
som skriver om sin separation.
Hon skriver allt det där som jag inte har ord för.
ÄN.
Hej Lena!
SvaraRaderaTack för din hälsning hos mig!
Rörande inlägg du skriver... saknar nog ord. Förstår att du har frågor å känner som du gör!!
Mina tankar är hos dig
Kram Marie
Jag förstår att du tänker de tankar du gör om både barnen och dig, men samtidigt anser åtminstone jag att du är värd något bättre. För varför ska du eller den nya kvinnan ta ansvar för allt med hem och barn? Det låter åtminstone i mina ögon som att han är rätt omogen och inte tar sin del av ansvaret. Du kan ju bara hoppas att han har lärt sig något av er relation och med tiden blir klokare.
SvaraRaderaJag förstår att du bara vill skydda dina barn, men förr eller senare kommer de att mötas av separationer, om inte annat bland vänner. Men samtidigt tror jag att de flesta erfarenheter gör oss starkare och klokare bara vi har trygga relationer där vi får bearbeta saker och uttrycka våra känslor. Så lägg inte din energi på att fundera på om barnens pappa kommer sköta sin nya relation, det kan ändå bara framtiden utvisa, oavsett hur mycket du vill kunna påverka. Det viktigaste är att du är en mamma som har tid att lyssna och ge barnen en trygg vuxenrelation.
Så ta det bara lugnt så får tiden läka alla sår. Hys tillit till dig själv, vi är många gånger mycket starkare än vad vi först trodde!
Hej Lena!
SvaraRaderaRoligt att du är med i min tävling.
Jag rörs av ditt inlägg och känner med dig. Det måste vara hemskt sårande det du varit med om. Jag har litet grann varit i samma situation nyligen men det löste sig... men jag är fortfarande omskakad. Livet är knepigt. Det är mycket man skall "lära sig".
Stor kram!
Lena
Hej Lena
SvaraRaderaBlir så ledsen vad du går igenom men du skall se
när veckorna går så kommer det att bli bättre. Jag vet att detta inte är ett tröst just nu.
Vi har även i vår familj en strulig kusin som har precis flyttat från sin flickvän efter några gånger hit och dit flyttande vi och våra barn älskar denna tjej som han har haft. Kan inte fatta att han gör detta tråkiga mot henne. Men jag tror att han skall snart komma på att vad har jag gjort och då kan det vara försent.
Så lena vi finns alla här ute för dej skriv av dej det e det bästa av allt.
Föresten så drabades jag av bröstcancer i höstas och har haft en jävlig resa. Mår ungefär som du
vi får kämpa på fast på olika sätt.
Många Kramar Antonija
Hur kunde han!
SvaraRaderaMen det kan bli nåt bra av det och kanske är det han som är förloraren till slut.
Kram Anette
Jag kanske är cynisk, men karlar är så fruktansvärt fåfänga. Det verkar som om de tror att de ska bli yngre om de lyckas fånga en kvinna som är betydligt yngre än de själva. En del börjar ju tom tona håret. Jisses!
SvaraRaderaTyvärr så upprepar sig historien.
Omogna män skulle leve själva ett (långt) tag, så de kan uppskatta vad ett familjeliv egentligen är värt.
Vi hörs.
Kram