I väntan på avslutningsuppträdande

Idag hade min son sitt första avslutningsuppträdande i skolan.
Min lilla bebis har blivit stor.
Vi satt alla förväntansfulla föräldrar och syskon i skolansmatsal.
Barnen radade upp sej och började sjunga.
Alla barn skulle sjunga solo och gick fram två och två.
Alla barn utom min son som började gråta och satte sej i ett hörn.



Här satt jag och väntade på att tiden skulle gå mellan att jag slutade arbeta och uppträdandet skulle börja.
Jag hade tagit med mej böcker, anteckningsblock, filt och picknick.



Utsikten åt andra hållet.
Här låg jag i gräset lyssnade på fåglarna,
tänkte, planderade, ringde uppskjutna samtal.
Jag hade med andra ord det jättemysigt.
Ta vara på stunden och njut i vardagen.



På väg till bilen såg jag några vackra vita blommor som växte bredvid stigen.
Att det var blommande brännässlor såg jag inte förrän jag kom nära.
Det finns två sidor av allt, vacker å ena sidan och bränns å andra sidan



Efter uppvisningen var det picknick ute med alla föräldrar och barn.
Xet har barnen den här veckan och han kom tillsammans med den nya.

Det kändes jättekonstigt att sitta där på deras filt mitt bland alla andra familjer.
Hon och jag kan prata ganska normalt,
som man pratar med bekanta man inte riktigt känner.
Men Xet är fortfarande kort, vänder gärna ryggen till,
verkar tycka att det är jobbigt att prata med mej.
Jag förstår inte riktigt varför han är så.
Det var ju han som ville bryta upp,
han borde vara glad och lycklig trycker jag.
Varför är han sur på mej?



Naturen visar sej från sin bästa sida.
Det är så vackert när solen lyser genom träden.
Det blir aldrig samma känsla på ett foto som när man står där i backen,
hör bäcken porla och det doftar försommar.



Nu blommar mitt äppelträd lite smått.
Får se om det blir några äpplen i år.
Jag vet ju inte vad det är för sort eller hur mycket äpplen det brukar bli.
Jag hoppas att det kan bli någon äppelpaj iallafall.

Träden är så konstigt klippta så man vet ju aldrig.